Söndag fort.

Jag vill inte vara kär, och jag ska snart sluta att vara det också.
Eller man vill ju vara kär, det är ju en härlig känsla men då ska det ju gå bra också.
Men när man väl sitter i skiten och den personen som man är så otroligt kär i har sårat en så brutalt hårt, just då vill man inget hellre än att bara gräva ner sig eller spola tillbaka tiden eller spola fram tiden.
Den första största kärleken också, det suger så hårt, vill bara glömma allt som har varit och allt som har hänt !
Och vill aldrig mer bli kär heller, aldrig ! För man blir alltid sårad på nått sätt, tänk då hur många mer gånger i livet man kommer bli sårad. Och man mår exakt lika dåligt varje gång.
Varför utsätter man sig för något sånt här egentligen, när man vet om att det gör så ont till slut?
Nu är allt över, eller ? Jag är fortfarande helt förvirrad och fattar ingenting av vad som händer eller kommer att hända. Men jag vill att allt ska vara över, jag har tagit emot tillräckligt med skit nu och nu orkar jag inte med det mer.
Ut med det gamla och in med det nya, det är väl så man brukar säga. Och de nya är att vara singel igen, det är även det bästa!
En vacker dag kommer jag väl bli kär igen, ha alla dom där mysiga stunderna tillsammans och allt, men det får allt dröja nu. Nu kommer snart sommaren och då är det singel som är det bästa :)